tisdag 30 oktober 2012

Lovets stilla gång




Höstlovet har sin gilla gång och jag väver mestadels. Här har de vävstugan i ett gammalt hus numer, otroligt fint och charmigt. Jag måste kanske försöka att komma ihåg att fota lite så ni får se. Och glädjen jag känner när jag kommer och hälsas så glatt var gång är enorm! Hur har jag kunnat klara mig utan vävningen i nästan tre år!? Ofattbart! Klockan tio pinglas det i klockan och det är fikadags. Alla sitter och pratar och umgås och Yvonne som driver den är VÄRLDENS goaste kvinna.

Jag väver på annat nu, och kommer bara på fler och fler saker jag vill väva. Ljudet av alla små dova dunkanden från alla vävstolar blir till ett meditativt ljud och titt som tätt kommer någon förbi för en pratstund eller för att kolla på det man väver om man sitter ensam och väver i ett rum. . Roligast är när man sitter tre fyra stycken och väver i samma rum. Men alla byter ju projekt precis som jag, då man avslutat en väv och går till en annan. Och då kan det bli att man är ensam en dag i ett rum. Men oftast är man ju inte det. Och det är så otroligt roligt att väva igen!!

Jag har även traskat lite i skogen och det kom snö och började se mysigt ut. I förrgår var det 7 minus och snöande stora flingor och vart mycket mer snö än på bilden, men till eftermiddagen gick det tyvärr över till plusgrader och regnade sedan i ett dygn - så all snö är nu borta.

Hemma stickas det på sjalen och lite på min uppifrån och ner kofta i ull och det slog mig att den har jag ju glömt bort helt att visa här. Kanterna går i grönt och i övrigt randas det. Alla garner är svamp eller växtfärgade eller både ock. Det blir kanske randigt upptill och lite nertill och så helgrönt där i mellan. Åtminstone lutar det åt det hållet nu.

När jag skulle påbörja den hade jag ingen korg, tygpåse eller stickgömma ledig. Och till slut röck jag åt mig en gammal torkolla som fick vara min garnkorg och så har det bara blivit så att jag har kvar stickningen i den. Bilden är inte så bra och jag har kommit längre sedan den togs, men ni ser ju lite i vart fall.
Lev väl!!
Disa

8 kommentarer:

Heldri sa...

Den koftan kommer att bli ljuvlig!

myrica sa...

Den kommer att bli fin din sjal.
Du har ju så härliga färgade garn.
Det ser mysigt ut med snön, här på västkusten så regnar det nästan varje dag, är lite tråkigt.
Jag gillar snö.
Ha en skräck fylld Halloween
kram

Tina sa...

Så otroligt fint det är med växtfärgat garn. Färgerna harmonierar med varandra på ett helt annat sätt än med syntetfärgning. Det ser ut att bli en fin kofta.

Hedvig sa...

Vad mysigt det låter! Vill gärna se foton från vävstugan... :)

Maritas Maskor sa...

Vilken otroligt fin uppifrån och nerkofta!!
Ränderna ser ju så snygga ut!! Och så kul att få sticka med egenfärgade garner :) du är ju så skicklig på att färga. Önskar jag kunde också! Åh vad mycket man vill testa och kunna....
Jag har aldrig provat att sticka uppifrån och ner, hoppas att jag kanske får tillfälle över julledigheten kanske?
Massa kramar från mig!

Emilia sa...

Låter så mysigt när du beskriver vävandet - själv sitter jag ensam och väver uppgifter som för tillfället inte inspirerar mig och ser fram emot att få väva vad jag vill ;)

Mmatilda sa...

Fina färgkombinationer på de garnbollarna, så det blir nog en fin kofta!

Manduzana stickar sa...

Vad mysigt det låter när du beskriver vävstugan!