Virkad uppifrån och ner bolero

Detta är projektet jag startade på den där morgonen på balkongen och som sedan fortsattes senare på dagen vid havet på stranden. Ni får försöka bortse från de 10 kilona för mycket som bekläder min kropp helt olovandes. Och att bilderna inte återger färgen helt. Den är mycket mörkare brun i verkligheten. Min yngsta är fotografen.

Jag har improviserat denna som vanligt från början till slut. Eftersom jag stickar uppifrån och ner nu, tänkte jag att man måste ju kunna virka på samma vis. Jag ville ha något nytt att ha på mig till min födelsedag, och jag virkar fortare än jag stickar, så då vart den virkad. Armarna är precis över armbågarna och utställd.

Garnet är Kampes 8/8 och virknål nummer 5 1/2 mm. Till kanten har jag använt det underbara gröna garnet jag fick av min hemlis Rauma finull och en 4 mm virknål. På morgonen på min födelsedag satt jag och fäste de sista trådarna för att kunna ha den på mig och sydde dit knapparna. Som är helt underbara tycker jag, de är retro knappar från mitt lager.

Jag kände mig fin hela dagen med den på mig med ett lång linne under och min stickade kjol. Bortskämd vart jag med igen! Äldsta sonen och kärleken överraskade med en underbar middag ute i stugan. Sonen hade spenderat hela dagen med att varmröka en kalkonfile´(plus annat kött till de andra) av superb kvalite´. Det ÄR ENORM skillnad på hur kalkonen levt sitt liv och vad den ätit mm. Den kostade dem 180 kronor. Jisses! Men det var det godaste kött jag har ätit i hela mitt liv!! Till det potatis, sallad och sås.

Och så presenter och trevligt sällskap. Vi satt på den inglasade altanen till sena natten och myste. Och när jag tänker på det rökta köttet nu vattnas det i munnen varje gång. Jag sa till dem att jag önskar mig samma middag nästa år....*ler*

Jag själv hade bakat blåbärsbakelser som jag glömde fota innan de var slut. Och nu denna helg har jag plockat ännu mer blåbär och måste hålla mig från att göra fler. (jag vill ju gå ner 10 kilo och äter för mycket av det goda) Det känns lyxigt att stå på stug tomten och plocka blåbär som är centimeter stora och underbart goda.

Gumman kom och sov över på lördagen och Mirra och hon lekte och lekte och lekte. Klockan sju söndag morgon kom Gumman och väckte upp mig jätte lycklig över att kunna gosa med mig. Hon och Mirra har tävlat om mig mest hela tiden igen. Tokarna.

Så det har varit en helt underbar helg!! Och jag är nöjd med boleron, trots att den vart lite för stor. Tydligen så tror jag alltid att jag är större än vad jag är. Inte verkar det hjälpa att prova under arbetets gång heller av någon anledning....*skrattar* Jag är sugen på flera till, både virkade och stickade. Är jag hopplös eller HOPPLÖS!!? Aldrig bara en av något.....*ler*
Frid!
Disa