Kärleken till naturen

Hemma från stugan igen och lite förslöad sådär som det bör vara under lov. Påsken var mysig med grillad mat, langos, godis, stick och virktid, naturtid och kärleken som eldade bråte så där fanns en lägereld långt inpå natten. Filosofiska tankar fyllde min hjärna medans jag tittade på stjärnorna tills jag somnade någon gång efter två varje natt. Försökte få syn på räven som lämnar spår i snön på gården, men inte ens på natten ville den visa mig hur söt den är.

Jag somnade sist varje natt och vaknade först varje morgon. Kärleken och sönerna snarkade ikapp med fågelsången som drog mig ur mina drömmar. När jag vaknat tillräckligt för att inte se dubbelt, såg jag de små fåglarna i full färd med att hämta nötter från det kärleken lagt ut till dem. En hona var greedy och flyttade sig sidledes, bakåt och framåt hela tiden då en hane försökte ta plats bredvid henne för att få sig lite nötter. Det fanns gott om plats för honom, och jag skrattade åt hennes tilltag att flytta sig vilket håll han än testade åt.

Närheten till naturen gör mig glad, och hemma inne i stan (dessutom en liten stad) är det bara ca två hundra meter till havet och lika till skogen. Men ute i stugan finns den tätt inpå knuten och när man tittar på stjärnorna om kvällen och natten ser man grantopparna som ramar in dem. Jag vantrivs i stora städer. För mig skulle det vara som en mardröm att vara i Tokyo och liknande städer. Den enda storstad jag tycker om är Edinburgh i Skottland. Och det är för kärleken till historia och alla dessa underbara gamla byggnader och att man kan känna historiens vingslag då man går nerför The Royal mile. Men inte ens i den storstan skulle jag vilja BO. Jag är och förblir ett naturbarn som helt är beroende av naturen för att må bra. När jag växte upp var utegångsförbud det värsta jag kunde få i straff tyckte jag. Och ju mer jag är i naturen desto gladare är jag, så i stugan och i båten ute på havet trivs jag som bäst!!

Jag påbörjade ett nytt stickprojekt och gjorde nästan klart mina randiga sockar. Sedan påbörjade jag ännu ett par och tänkte att när det är lov får man börja på hur mycket man vill. Så surfade jag en stund för att testa om det mobila bredbandet jag införskaffat skulle fungera där ute. Det gjorde det och sonen la genast beslag på det. Inte för att jag är så intresserad av att surfa så mycket när jag är där ute ändock. Hellre traskar jag i skogom och fotar vackra svampar eller mossa.

Idag har jag inte ens satt foten utanför ytterdörren, vädret är så bedrövligt med regn och dimma och det har inte ens varit riktigt ljust mitt på dagen. Jag har fått haft lampor tända inne. Stor kontrast till all naturtid i påsk!! *ler* Vad kan man då roa sig med? Jo, man kan sticka och virka framför filmer och webtv. Sedan kan man gå ett rastlöshetens varv inne och fundera ut förehavanden som slutade med att nya projekt tog form. När man kommit så långt måste man ju gå igenom stashen för att hitta passande garn...........och sedan....ja, då är det ju lika bra att sätta igång innan man glömmer sin briljanta ide´ eller hur?!...*skrattar*....som en knarkare som letar efter anledningar för att kunna trilla dit igen liksom.....att påbörja nya projekt är min drog!!
Lev väl!
Disa