Midsommarfirande 2011

Vi kom hem igår, men först nu har jag orkat föra över bilderna till datorn och greja med dem. På dagen for vi till Kälen och firade medeltida midsommarfirande. Det regnade halva vägen dit och sedan kom solen och varade så hela tiden. Där var jätte roligt och mysigt att vara.

Naturligtvis fann jag garner som såldes, där stod jag och Åh:ade mig över dem, kände och klämde, så kärleken min köpte dem åt mig!! *glad* Det ena garnet var ett handspunnet underbart brunt Alpackagarn i Alpackans egna färg. Det medföljde till och med en lapp där det stod vad Alpackan hette och var gården fanns. Sånt gillas.

Det andra var växtfärgade garner av en kvinna som bara ville bli av med sitt lager (då hon tyvärr inte längre kunde sticka mm) och sålde dem hutlöst billigt. Två väldigt fina färger, röd och brun. (får inte till en bild som gör färgen rättvis) Och ja, jag vet jag växtfärgar ju själv - men ÄNDÅ!!

Där var riddaruppvisning, marknad, bågskytte, matförsäljning med mycket mera. Vi stannade två timmar efter allt var slut innan vi slet oss från surrandet med bekanta innan vi for hem igen. Dock hade jag så roligt att jag glömde bort att fota (inte ofta det händer, jag brukar minnas att fota ändå) , så det finns endast en bild från riddaruppvisningen. Väl hemma packade vi båten och innan vi tuffade ur staden hade klockan hunnit bli halv tio på kvällen. Smoggen låg tät och när vi kommit precis ut ur kanalen var sikten obefintlig. (och nej strecket man ser på bilden är inte land långt bort)

Vi var helt inringad i dimma och kunde inte se land åt något håll. Först trodde jag (som var den som körde båten) att den strax skulle ge med sig, men det gjorde den inte och vi insåg att vi lika gärna kunde hamna halvvägs till Finland utan att vi skulle kunna veta det. Ett snabbt beslut togs, vi tittade på kompassen och höll kursen rakt fram, då vi visste att vi ännu inte passerat land åt det hållet och for envist framåt i vad som kändes vara en tröstlös dimma.

Jag skojade med kärleken och sa "vi kanske får göra som vikingarna gjorde, ropa högt och lyssna efter ett eko från land för att veta om det finns land eller om vi ändå har kommit för långt bort och missbedömt" vi skrattade lite med en antydan till panik i rösten.....till slut dök land upp tack och lov och vi höll oss intill land hela tiden tills smoggen lättade. Ni kan se på bilden att vi var rätt nära land innan vi kunde se det.

Vi for till ön vi var på förra helgen och gjorde upp en nattbrasa och grillade och umgicks. Min yngsta och jag var uppe till tvåtiden och min äldsta och kärleken till fyra. Dagen efter sov vi alla till halv elva och sedan bedrevs det myspys med grabbarna som fiskade och jag som satt och nålband. Det solades, surrades, spelades och gicks på upptäcktsfärder runt ön, slappade mm. Vi grillade till middag denna dag med och hade det helt underbart! En egen ö för oss själva ute i havet, sol och värme, familjen och god mat - vad mer kan man begära!? Ena natten regnade det och ena kvällen kom en kort lätt skur, annars hade vi sån tur med vädret.

Kärleken hittade en liten sötsak som jag fick förmånen att fota , då den var rädd för oss och gömde sig bakom en sten och var helt still i säkert en kvart. Jag tyckte synd om den stackarn som inte trodde att den syntes och var så rädd, men jag kunde inte låta bli att fota den heller. Inte så ofta såna tillfällen ges.
Så ja, så var min midsommar i år - underbar helt enkelt!!
Frid!
Disa