Senaste nytt

Vi har spenderat många timmar i skogen med Mirra, härliga timmar av lek, traskande och stilla vila - lyssnades på naturens ljud och beundrande av dess färger. Många många färger som jag vill få fram på mina växtfärgade garner. Trixet är bara att klura ut hur. Det var så rostgarnet kom till, genom att hitta en färg i naturen och försöka fånga den i mitt växtfärgande. Även andra nyanser har kommit till på det viset.

Mirra älskar att springa i höggräs, överallt där det är högt gräs hoppar hon in och springer och kommer ut helt full av blommor, gräs och frön mm på sig. Hon hoppar dubbel och trippel hopp flera meter långa på samma sätt som en snabb båt studsar på vattenytan. Ser hur fräckt ut som helst! Och jag måste säga att jag aldrig i hela mitt liv har sett en hund hoppa så otroligt långa hopp förut. Hennes muskler över hela kroppen har blivit större sedan vi fick henne, antagligen av alla timmar i skogen och allt simmande och lek. Hon är en söt tuffing liksom.

Här har det regnat många dagar, och naturen har åter fått den fukt den behöver. Nu hoppas jag på sol igen. Värmen har vi dock haft hela tiden trots regnet och vi har riktigt önskat att det ska åska, för det är så kvavt. Men förutom några sekunders mullrande på håll, har den uteblivit.

Jag har fått rå om mina lillasystrar, varav den ena är höggravid och förhoppningsvis imorgon får jag rå om henne en stund till. Gumman kom ut till stugan och lekte med Mirra lite, och vi fick gosa med henne några timmar med. Härligt!

Tuppen på bilden tyckte jag var så fin, men Mirra var alldeles tokig och ville äta upp den. Fåren nosade hon på och de nosade på henne genom staketet, men just som jag skulle fota det så lyckades hon på något sätt hoppandes hala in hela främre kroppen innanför staketet - så det fotot uteblev. För efter hon insåg att hon kunde ta sig in var hon som besatt av det och vi fick gå. Som tur var verkade inte fåren rädda alls.

Så har jag påbörjat ett test med Shetlandsgarnet!! Äntligen efter alla år har jag bestämt vad det ska bli av det.....men det är ännu för tidigt för att säga att det blir bra. OM det blir bra så kommer det att bli en uppifrån och ner kofta av det. Jag vågar knappt säga det med rädsla för att jinxa projektet.

Det är liiite tweedkänsla över det med små stänk av ljusare nyanser. Och helt underbart!! Jag är glad att jag väntade tills jag kom på det bästa projektet för det. Annars stickar jag mest på sjalen dessa dagar. Men jag har så många nya projekt att visa er som jag börjat på. Vi får se när de hamnar på bild.....
Lev väl!
Disa