Vinterlandskap

Ja, det är VERKLIGEN vinter!! Hurra!! Efter denna bild har det kommit ca 5 decimeter med snö. Och i skrivandets stund blåser det som bara den och snöar och snöar. Men vi har bara 6 minusgrader.

Förra helgen vart Mirra sjuk. Jag vaknade mitt i natten av att hon satt helt tyst utanför ytterdörren och tittade på mig. (i hela mitt liv har jag alltid vaknat då någon tittat på mig i mer än nån minut. Gränsen är fem minuter som max. Men jag vaknar alltid alltid. Jag antog att hon var på väg att bli magsjuk eller något men väl ute började hon gnälla och skaka av smärta.

Detta är en tuff hund som inte piper för småsaker precis. Innan hon var vår vart hon påkörd av en bil, hon gnällde till, ruskade på sig och sprang vidare. Hon kan hoppa och landa på ryggen på hårt underlag och man håller andan i skräck för att hon gjort sig seriöst illa, men hon gnäller inte ens och verkar inte bry sig.

Hon gick fram och tillbaka som för att sätta sig och göra sitt nr 2 behov, men ångrade sig gång på gång. Jag var ut med henne flera gånger den natten och hade henne i mina armar och tröstade henne. Emellanåt slutade hon skaka och gnälla och sov, men sedan började det om igen. Något var fel med rumphålet, stod alldelles klart och tydligt.

Kärleken for med henne till veterinären och de fick spola hennes analsäckar och ge henne medicin och salva. Nu är hon bra igen, men är under behandling ändå. Men jag kan säga att det var helt fruktansvärt att se henne lida så. Jag var så orolig att det skulle vara något livshotande, eller som kärleken föreslog att kanske en sticka av en pinne satt sig på tvären i tarmen. Hon tuggar ju på trägrenar, träd, kvistar pinnar, vedträn osv.

Tack och lov var ju detta lätt åtgärdat av en veterinär och innan vi for dit hade kärleken redan konstaterat vad det var. Och tömt analsäcken på henne lite. Veterinären bekräftade att han hade gjort helt rätt och visade lite mer trix.

Mitt i natten då det hände var jag och yngsta sonen ensam med henne och jag ringde och grät till kärleken och sa att han genast måste komma. Det är alltid så. Kärleken är magisk på riktigt och kan alltid hjälpa. Han har vår fulla tillit och lyckas alltid komma på vad som är fel med djur och människor. Bara han kommer blir allt bra igen. INGEN press alls.......*ler* Han borde ha valt att bli läkare eller veterinär. Han hade varit helt outstanding på de yrkena.

Förhoppningsvis händer det inte igen, men tyvärr återkommer ofta dessa problem.

Hur som haver, tiden går fort nu och det är mycket att göra. Och därimellan krashar man ner i en soffa eller säng och är helt slut. Idag har jag varit på stan (hujedamej) bland massor med folk, och julshoppat lite. Fy så jag hatar att vara bland så mycket människor. Och då bor jag ju i en stad som är liten. Jag och kärleken passade även på att handla julmat på Coop. Inte all mat, men en hel del. Förhoppningsvis glömmer jag inget i år så jag måste bege mig in dit dan för julafton.......för då gick det ju knappt att röra sig framåt där inne och jag kände mest för att meja ner alla och gå ut. Men alla julmåsten minskar stadigt.

Jag håller på att fålla alla nedtagna vävar, men måste fortsätta till veckan. Jag stickar på sjalen som en tok och hoppas på att färdigställa den så snart som möjligt. Men jag har inga färdiga saker att visa er nu. Kanske till veckan med lite tur.

Bilden av en lekande Mirra mitt i ett hopp med yngsta sonen, tyckte jag vart lite rolig. Önskar jag hade lyckats få med hennes helt galet (ca 5 meter) långa hopp på nån bild. Men jag har inte lyckats med det ännu.

Nu ska jag fixa med julgranen som jag dragit ut på och sedan bara sticka och virka tills jag vill sova!!
Trevlig kväll på er!
Disa