Börja om från början och börja på något nytt

Tack för alla snälla och goa kommentarer!! Jag skäms att jag har varit så dålig på att besvara frågor..... *tar sig i kragen* Som ni vet så älskar jag ju att påbörja nya projekt, så det var roligt att välja garn till den nya babyfilten. Den nya blir vit och mörk grå i Alpacka ull. Jag tror det blir bra. *ler*

Vi har kanonvärme här fortfarande och sol. Man vill bara vara vid havet då klockan blivit 11, där det fläktar lite. Men under min frukost stund på balkongen kläcktes en ny projekt ide´ och jag gick genast till garnhyllan och valde ut ett garn och satte igång. Väl vid havet sittandes på stranden, medans sonen och Mirra badade, fortsatte jag att virka på mitt projekt och nu i skrivandets stund har jag kommit rätt långt.

Jag vill inte avslöja vad det blir än, det får ni se då det är klart! *blinkar* Kjolen jag stickade har faktiskt blivit en riktig favorit i sommar, så den är välanvänd vid detta laget. Roligt! Eftersom Bourette silke garnet var så pissigt trodde jag inte att jag skulle använda den ofta direkt, men det har jag faktiskt gjort. *glad*

Klockan 21.00 nu ikväll var det 22 grader ute och jag hoppas att vädret ska hålla i sig över helgen. För vi far till stugan imorgon och jag vill verkligen verkligen ha kanonväder där ute. Och den här helgen tänker jag minsann inte få några fler bett! *vägrar bestämt* Hela min kropp är täckt av broms, mygg och knott bett. Ena dan i skogen inne i stan så hade de fnatt med och bet oss som tusan. Mirra hade ca 10 av olika de slag surrandes runt sig precis hela tiden. Så brukar det ju inte vara inne i stan i skogarna. Värmeslag för de bitande varelserna kanske?....

Ja, det var en salig blandning av olika saker det. Hoppas ni alla får en kanon helg!
Lev väl!
Disa

Baby uppdatering

Min lillasyster och hennes pojkvän har nu fått en POJKE!!!! Tala om att jag är förvånad. Och superglad!! Längtar tills jag får träffa den lilla sötisen. För första gången i mitt liv har jag haft fel om könet. (kanske straffet för att jag var så kaxigt tvärsäker) Nu känns inte den söta klänningen jag har köpt som en sån bra ide´längre......*skrattar* Den rosa filten känns inte så rolig den heller. Nog för att jag tycker att pojkar kan ha rosa, men hel rosa är inte lika kul.
Får börja på en ny helt enkelt! Passar bra jag som älskar att påbörja nya projekt.
Frid!
Disa

Sommardagar och hundprat

Dagen efter förra inlägget fick vi kanonväder igen och har haft det sedan dess. Jag fick rå om gravida lillasyster (och lov att lägga ut henne på bloggen) på stranden i härligt väder och glad hund och son badade för fullt. Likaså lillasysters pojkvän. När jag ser hur mycket vatten hon har fått av graviditeten i kroppen för minnena mig tillbaks till då jag väntade min yngsta. Jag hade fruktansvärt mycket vatten i kroppen de sista månaderna. Jag har storlek 37 på fötter, men fick gå i kärlekens 42:or.....

Men i skrivandets stund har hon haft värkar i två dygn och det vankas snart liten flickbaby. Det blir nog skönt för henne att få bort vattnet och en väldigt speciell tid då de blir föräldrar, då det är deras första barn. För det finns ingen tvekan i mitt sinne om att det är en flicka hon får. Jag har aldrig i hela mitt liv haft fel hittils. Jag vet oftast vilket kön de som är gravida väntar. Och lillasyster får tveklöst en flicka. Jag väntar spänt på nästa besked......frågan är om jag kommer att sova alls inatt.....*ler*

De flesta dagar har spenderats på stranden denna vecka, och vi märker tydligt att Mirra är en tuff tjej som blir otroligt uppspelt och glad om man istället för en pinne kastar en liten stock. Hon vill kämpa ordentligt märker man hela tiden. Hon är väl för stark för små fjantiga pinnar och leksaker helt enkelt. Med det uttrycket ser hon i vart fall på oss om vi kastar något litet. Hon springer och kastar sig i vattnet efter stocken, hon simmar fort fort och hon gräver och springer hit och dit. Underbart att se.

Hon är en blandning av Pitbull Terrier/Amstaff om jag missat att säga det. Och drygt ett år. Orädd och älskar skogen, havet och att åka bil. Hon är väldigt intelligent och har en underbar personlighet och äääälskar att gosa. Hon vaktar oss och jag kan tänka mig att om någon skulle anfalla en, är de nog död sekunderna efter. På en kvällstur jag gick ensam med henne kring halv tolv på natten, närmade sig en ganska stor karl och att han betedde sig MINST sagt skumt när han gjorde det. Och han såg inte henne först heller, då hon var bakom en buske och det från hans vinkel inte syntes att jag höll i ett koppel.

Tre meter ifrån oss varnade hon honom. Han hade inget mot oss att göra där vi var en bra bit in i en dunge om han då inte tänkte göra just oss något. Han sa inget, men känslan man fick när han stirrade och närmade sig gick inte att ta fel på. Efter varningen från Mirra tog han ett steg till, hon sprang mot honom tills kopplet tog slut medans hon morrade djupt och mörkt och spände upp sig liksom. Då vände han direkt och gick raskt bort. Hon hade koll på honom tills han inte gick att se mer. Och var alert och lyssnade och tittade lite då och då åt det hållet på väg hem. Så man kan nog känna sig trygg med vår tuffa lilla sötnos. *ler ömt* Allt detta utan den minsta inverkan från mig. Om man inte räknar det jag tänkte och kände då vill säga. Fast jag var som beredd att försvara henne, sån är jag i min natur. Att hon skulle försvara mig fanns inte i min tanke alls.

I mina ögon är hon för söt för att vara respektingivande, men jag har sett häpet på många, många människors reaktioner då jag kommer gående med henne. De tar omvägar och lyfter ut sina cyklandes barn i gatan fast hela trottoaren är fri och de ser att jag stannar och håller kopplet jätte kort så hon inte kan gå till dem. Irriterade miner från en hel del och folk som hoppar till, byter till andra sidan gatan, lyfter upp sina barn i famnen och vrider dem bort från sidan de möter oss på osv osv. Det känns som orättvist mot den fina varelse hon är. Dömd i förhand liksom. Hon som är den snällaste och underbaraste lilla sötnosen. (men uppenbarligen skulle försvara oss om det behövs) De ser på henne som om hon kommer att anfalla dem vilken sekund som helst och är en iskall mördarmaskin eller något. Känns tråkigt och ledsamt. Många många elaka sjuka människor, har tvingat dessa fina hundar till att bli något de inte är och gett dem ett dåligt rykte. Hetsat dem och behandlat dem illa. *ryser med tårar i ögonen*

Hon hamnade som liten valp hos knarkare med, som misskötte henne grovt och var elak med henne. Som tur var fick hennes uppfödare reda på det och for dit och hämtade hem henne igen. Mitt hjärta blöder då jag tänker på vad de kan ha utsatt henne för. Särskilt då jag såg hennes reaktion då jag skakade till ett par blöta jeans jag skulle hänga upp efter tvätt. Hon gick förbi mig då och hukade av snärtljudet som om hon skulle få en smäll rakt över ryggen och började springa och darra. Jag tog henne i famnen och klappade henne och pratade snällt tills hon slappnade av igen. Och när jag hänger tvätt skakar jag inte ut plagg så det blir snärtljud längre. Nu är hon trygg hos oss och ingen ska någonsin få vara dum med henne igen!! (grannen Ronny som hon hamnade hos innan oss är alltså inte den som knarkat och varit dum med henne)

Från det ena till det andra så började jag på en filt i rosa alpackagarn i torsdags på stranden och jag försöker virka på för att hinna få den klar. Nu när hon har haft värkar i två dygn känns det ju liksom lite bråttom.....så det blir en enda stor mormorsruta med någon kant på. Så det går fortast möjligast, och något man näst intill kan göra i sömnen.

Idag plockades även sommarens första smultron på strå och skogens första mogna blåbär. Det var mumsigt att inmundiga kan jag säga!!
Må gott!
Disa

Senaste nytt

Vi har spenderat många timmar i skogen med Mirra, härliga timmar av lek, traskande och stilla vila - lyssnades på naturens ljud och beundrande av dess färger. Många många färger som jag vill få fram på mina växtfärgade garner. Trixet är bara att klura ut hur. Det var så rostgarnet kom till, genom att hitta en färg i naturen och försöka fånga den i mitt växtfärgande. Även andra nyanser har kommit till på det viset.

Mirra älskar att springa i höggräs, överallt där det är högt gräs hoppar hon in och springer och kommer ut helt full av blommor, gräs och frön mm på sig. Hon hoppar dubbel och trippel hopp flera meter långa på samma sätt som en snabb båt studsar på vattenytan. Ser hur fräckt ut som helst! Och jag måste säga att jag aldrig i hela mitt liv har sett en hund hoppa så otroligt långa hopp förut. Hennes muskler över hela kroppen har blivit större sedan vi fick henne, antagligen av alla timmar i skogen och allt simmande och lek. Hon är en söt tuffing liksom.

Här har det regnat många dagar, och naturen har åter fått den fukt den behöver. Nu hoppas jag på sol igen. Värmen har vi dock haft hela tiden trots regnet och vi har riktigt önskat att det ska åska, för det är så kvavt. Men förutom några sekunders mullrande på håll, har den uteblivit.

Jag har fått rå om mina lillasystrar, varav den ena är höggravid och förhoppningsvis imorgon får jag rå om henne en stund till. Gumman kom ut till stugan och lekte med Mirra lite, och vi fick gosa med henne några timmar med. Härligt!

Tuppen på bilden tyckte jag var så fin, men Mirra var alldeles tokig och ville äta upp den. Fåren nosade hon på och de nosade på henne genom staketet, men just som jag skulle fota det så lyckades hon på något sätt hoppandes hala in hela främre kroppen innanför staketet - så det fotot uteblev. För efter hon insåg att hon kunde ta sig in var hon som besatt av det och vi fick gå. Som tur var verkade inte fåren rädda alls.

Så har jag påbörjat ett test med Shetlandsgarnet!! Äntligen efter alla år har jag bestämt vad det ska bli av det.....men det är ännu för tidigt för att säga att det blir bra. OM det blir bra så kommer det att bli en uppifrån och ner kofta av det. Jag vågar knappt säga det med rädsla för att jinxa projektet.

Det är liiite tweedkänsla över det med små stänk av ljusare nyanser. Och helt underbart!! Jag är glad att jag väntade tills jag kom på det bästa projektet för det. Annars stickar jag mest på sjalen dessa dagar. Men jag har så många nya projekt att visa er som jag börjat på. Vi får se när de hamnar på bild.....
Lev väl!
Disa

Sjalstickning och Mirra

Sjalen växer i maklig takt, min roligaste stickning just nu tror jag. Fast jag har börjat på en del andra projekt med som ni ska få se framöver. Jag har min hålrand näst längst ut och tycker det blev bra. Så bara en maska efter hålranden. Mirra och jag har sovit själv i stan inatt. Ända sedan hon kom till oss (är det 6 veckor nu kanske?) har hon sovit med vår yngsta hela nätterna, varje natt.

Om han vänder sig, korvar hon in sig och formar sin kropp efter hans. Så vrider han sig igen i sömnen och hon vrider sin kropp efter hans. Hela tiden nätterna igenom. Väldigt sött. Jag tänkte att hon inte skulle vänja sig alls med att sova med mig då han så gärna vill ha henne hos sig och hon stormtrivs ju med det med. Så jag la en stor madrass på golvet bredvid sängen, två filtar och två kuddar. Så det skulle bli mysigt för henne.

Mirra var INTE nöjd. Hon protesterade länge. Suckade, klev upp och bäddade och la sig i olika ställningar och tittade anklagande på mig. Lät som en liten gris och krafsade bort kuddarna och filten och stirrade vilt på mig efteråt. Precis som om "tror du att det där skulle duga när jag inte har någon att gosa med?!!" Men hon somnade till slut och tyckte nog att jag var bra grym.....*ler*

I morse (halv elva) då jag vaknade av att hon drömde högljutt, och klev upp låg hon kvar och suckade högt åt att jag störde hennes sömn. Jag frågade om hon ville gå ut och kissa, hon tittade på mig som om jag var störd - suckade och somnade om. Klockan elva väckte jag henne igen genom att fråga om hon skulle komma upp till mig och gosa lite. Hon makade sig sakta upp och somnade om. Jag gick kvällsrundan med henne vid elva på kvällen och tyckte att hon borde verkligen vara nödig vid detta laget, men inte då. Klockan halv tolv följde hon till slut motvilligt med mig ut. Hon är för tokig!!! Inte hade hon bråttom att kissa heller.

Vi gick en lång skogstur i regnet och sedan gick vi hem och gosade. Jag försöker sticka och hon lägger sig i knät och trycker sig emot min kind och pussas så fort jag slutar klappa henne. Det blir inte många maskor stickade inte......*ler ömt* Jag älskar henne ofantligt mycket!!

Regnet är rätt välkommet efter hettan och solen vi haft så länge. så jag ska mysa inne och sticka om jag får för Mirra!
Må gott!
Disa

Julidagarna.....

......kommer och går i trivsam lunk. Vi växlar mellan stugan och hemmet hela tiden. Vi far till havet med Mirra och njuter av att se henne leka och bada så glatt. Jag stickar överallt och har påbörjat en sjal. Inspirerad av Sara med bloggen "De otaliga projekten" och Ulrika med "Stickamerabloggen" (och säkert någon annan fin bloggare jag sett sticka en liknande sjal hos och lagt på minnet långt bak) valde jag bland mina växtfärgade garner och till slut lyckades jag bestämma mig för två färger.

Denna blir till dig My!! Hoppas du tycker om färgblandningen. Den är jätte rolig att sticka på och jag kan knappt bärga mig tills den är klar. Det är som vanligt när man randar, bara en rand till, ok en till, nästa blir definitivt den sista....osv. Jag har kommit mycket längre sedan bilden togs.

Kärleken har målat om stugan svart med grå kanter och på det grå blir det röda runor såklart!! Senare blir där drakar i kors med i hörnen. På skölden syns numret. Jag älskar det!! Bilden visar carporten som är närmast vägen. Och så har han ställt ut runstenen han själv har gjort vid vägen för beskådning. Vikingastolarna står runt eldfatet och väggarna inne pryds av hans hantverk. Han är ju som jag tidigare sagt en uuuuuunderbar hantverkare. *stolt*

Så kom han och gav mig en liten korg tänkt för att ha ett nystan i när jag stickar eller virkar. Jätte söt.

Mina fina projektgömmor i retrotyg har fastnat på bild med och invigts såklart. Jag Ä L S K A R dem!! Hon som sytt dem är otroligt duktig på att sy. Och jag vill bara ha fler och fler.....helst 40, ett för varje pågående projekt.....*ler brett*

Idag gjorde jag kyckling gryta till middag som avnjöts på balkongen och smakade utsökt om jag får säga det själv.

Min kropp är täckt av knott, broms och myggbett, för ute i stugan har de fått fnatt. Stackars Mirra har de bitit med och vår yngsta son svällde upp rätt mycket under midsommar som vanligt i början av sommaren. Vi förstår verkligen vitsen med den inglasade verandan. Och spenderar kvällarna där. Då vi trotsar detta och är ute - äter de upp oss. Efter sex på eftermiddagen är där stora och många svärmar med tusentals bitande ettriga irriterande små kräk rent ut sagt. Så den inglasade verandan är guld värd.

Nu ska jag se på film och sticka på sjalen!
Må gott!
Disa