torsdag 9 augusti 2012

Den växer den med


Uppifrån och ner klänningen växer efter en del vila. Igår innan jag började sticka fotade jag den och den har väl växt sisådär 15 cm eller mer kanske. Det börjar närma sig!! *ivrig* Den var ju tänkt för att bli min nya sommarklänning denna sommar. Sommaren är snart slut, så nu gäller det att ligga i. Fast med en matchande varm ulltröja under blir den en bra vinterklänning med.

På min balkong har jag insynskydd, vilket gjorde att Mirra den första dagen hon nånsin var i stan tog ansats och tänkte hoppa över räcket då hon hörde en hund. Jag bor längst upp på tredje våningen.....*ryser* jag hann slita tag i henne och gick sedan och hämtade en sax och klippte upp två luckor i insynskyddet så att hon skulle förstå hur högt upp hon befann sig och kunna se allt som händer där nere.

Något som hon tycker är otroligt roligt. I stan är det en favorit plats för henne då vi är inne och ingen av oss leker med henne eller gosar. Som hennes egna TV liksom. Hundar, katter, människor, barn, bilar, motorcyklar och fåglar som flyger underhåller henne. Men luckorna gjorde så att hon inte såg så bra som hon ville. Så jag gav med mig till slut och tog bort hela insynskyddet på ena sidan. Lilla hunden är nöjd, men jag hatar när folk glor upp på mig. Hon springer ut dit lite då och då, precis som om hon ska ha koll på senaste nytt. Samtidigt som hon måste passa mig och följa efter mig från rum till rum.

När jag bakar och lagar mat sitter hon alltid mitt i vägen, så jag inte ska kunna missa att ge henne en smakbit då och då. Det bästa är då jag tappar något i golvet och hon tittar frågande på mig och jag säger "varsågod", då ser hon lycklig ut minsann! När jag bakar något som tar lång tid suckar hon flera gånger, och då jag nattbakar gäspar hon om och om och om igen. Men vägrar gå och sova. Hon är för söt! *ler ömt" Hon vet reglerna. Hon får tigga medans jag bakar och lagar mat. Men då vi börjar äta får hon gå och lägga sig och tiggandet är över. Det kompenserar hon genom att tigga allt vad hon orkar under bakandet och matlagandet.

Idag regnar det och jag lyssnar på ljudbok i min surfplatta och stickar vidare på klänningen. Senare funderar jag på att baka tekakor, trots att de alltid är slut knappt ett dygn efter att jag bakat dem. Om de ändå räckte en vecka! Eller om jag ändå bakade dem varje dag.....*ler* Men sällskap i köket kommer jag inte att sakna!
Må gott!
Disa

3 kommentarer:

Heldri sa...

Hon verkar så mysig, en riktig sällskapshund!

Malin sa...

Vilken superfin bolero du stickat! Du borde skriva en bok med egna mönster.
Kram Malin

myrica sa...

Ja dessa fyrbenta vänner är ju så himla söta. jag gillar verkligen mina vänner.
Det ska bli kul att se din klänning när den är klar, det blir inspiration när man ser andras arbeten.
Ha det gott
kram