Jag och Gumman gick en tidig (enligt mig i vart fall) skogspromenad i kylan som rådde. Det var hittils denna vinters kallaste dag, -19 grader. Det var en underbar promenad och vi fick beskåda Sunnas otroliga uppgång! Färgprunkande och grann!
Gumman var i busartagen hela tiden, hon ville bara leka, så vi lekte och lekte. Hon älskar att busa i snön, ni ser ju själv det lilla snömonstret på bilden! *skrattar* Men sista biten hem så frös hon förfärligt, så jag hade dåligt samvete för att jag lekte så länge med henne och inte gick hem tidigare. Jag ska försöka göra henne ulltofflor till tassarna och ett litet ulltäckte, så hon slipper frysa så när det är mer än 15 minus. Hon skakar i hela kroppen och lyfter tassarna en och en för att hon fryser så. Och med tanke på förra vinterns kyla, är det lika bra att sätta fart.
Nu i skrivandets stund har hon farit hem, och det känns alltid så tomt när hon far. Men jag ser ju henne nån dag till veckan som vanligt, så jag får klara mig. Men jisses, så jag älskar den hunden.
Frid!
Disa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar