Denna helg har varit den lugnaste helgen på antagligen år. Jag har varit ENSAM hemma på kvällarna och nätterna. Händer inte ofta direkt......oftast så är mitt hem fyllt av barn och ungdomar, ibland så mycket att jag undrar om jag bedriver en ungdomsgård här. Tystnaden denna helg var minst sagt ovanlig. Jag har insett att jag föredrar ljudet av skrattande och tjattrande ungdomar som lite då och då kommer ut till mig i tv rummet eller köket för att surra, eller min yngsta sons babblande och allt tok han och hans kompisar hittar på. Jag är inte längre van tystnaden hemma efter snart 16 år med barn. I skogen och naturen ja, men inte hemma. Det var konstigt. Och jag gillar INTE att sova själv märker jag med.
Men jag har haft det mysigt allena med, ätit gott, sett på tjejfilm och börjat på en ny stickning. En likadan sjal som föregående, fast med mitt senapsgula och gröna garn. Jag tror jag är lite betuttad i det garnet.....och jag blir lycklig av att sticka med det. Idag vräker regnet ner, smattrar mot fönstret och gör så att det är lite mörkt inne. Perfekt för stickning och tända ljus. Det kändes så otroligt lyxigt att fatta stickorna och börja sticka med garnet!! Det är något mediativt över att sticka, virka, nålbinda mm på projekt som inte kräver någon tankeverksamhet. Enkla saker så hjärnan får vila och sinnesron infinna sig. Själaro helt enkelt!
Må gott!
Disa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar