onsdag 29 januari 2014

Slowly growing



I have FINALLY devided for the sleeves on my Featherweight Cardigan! I swear it did not grow for days. I tried it on, and I needed o knit one more cm. And when I had knit I tried it on again, and it needed another cm and so it went on and on. So I am really happy now when it IS divided. And the rows is sooooo much shorter and goes faster.

I am on the third skein of yarn now, and I haven´t come across any more knots and I hope it stays like that.

As this is meant to be knit in a laceweight yarn and I am knitting it in fingering weight yarn in a tight gage, I have done quite  a lot of modifications on it. But I haven´t done much math. So time will just have to show me if I have made the right decitions or not!! I really do hope I won´t end up ripping it out........but I think it is going to be ok. It seems like it anyway. Lets hope so!! =)
Disa

Jag har ÄNTLIGEN separerat av för armarna på min Featherweight Cardigan! Den stod still och vägrade växa på flera dagar, jag svär. Jag provade den och såg att jag behövde sticka en till cm, stickade en cm och provade den igen och då behövdes ännu en cm och sedan en till och en till och så höll det på. Jag är verkligen glad åt att ärmarna nu ÄR avdelade. och att varven är mycket kortare och stickas fortare.

Jag är nu på mitt tredje nystan och jag har inte stött på några fler knutar och jag hoppas det fortsätter så med.

Eftersom den här koftan var meningen att stickas löst med spetstunnt garn och jag stickar den tätt med en tunn sockgarns tjocklek, har jag fått gjort en hel del ändringar. Men jag har knappt räknat ut några matematiska uträkningar. Så tiden får utvisa om jag har tagit de rätta besluten eller inte! Jag hoppas verkligen att jag slipper frogga den. Men jag tror inte det, jag tror det blir bra. Jag hoppas på det i vart fall! =)
Frid!
Disa

4 kommentarer:

Maritas Maskor sa...

Visst är det konstigt det där som du skriver, att man stickar och stickar och stickar, men ändå verkar så still på samma längd!
Det känns verkligen skönt när man äntligen kommer dit man ska :)
Det ser ut att verkligen bli en superskön kofta!
Hoppas att du orkar hänga i, så att du snart får den klar. Nu har man ju verkligen användning för allt stickat. Här är så isande kallt när man kommer ut, så jag klär på mig allt jag kan :)

Vuxenmamman sa...

Tror den kan bli riktigt fin i det garnet. Och så enerverande när man bara vill gå på nästa moment i koftan och cm efter cm saknas.

Kämpa på- snart är du där!
KRAM

Hedvig sa...

Ser ut att bli toppen! Mysigt och mjukt ser det ut. Ska bli spännande att se det färdiga resultatet. :)

Fröken Vinthund sa...

Gaaah vad irriterande när det inte känns som man kommer någonstans. Upplevt detta flera ggr. Man stickar några varv till, mäter, och det är precis samma mått som gången före. :)
Plötsligt växer den, lovar!