Enkel stickad ullkofta

Nu är vi hemma igen efter en underbar helg!! Koftan är fotad, så nu äntligen kan jag visa den. Naturligtvis borde jag inte ha haft den på mig i två dagar innan jag fotade den......men jag ville så gärna ha den på mig. Så den har nog en del Disahår och hundhår på sig är jag rädd, och har tänjts ut lite av hundlek mm.

Grannen kom med sin fina hund Mirra och efter MYCKET tjat från vår yngsta son, så fick hon sova över hos oss med. Jätte go hund!! Och söt!

Men åter till koftan, jag har aldrig blockat något jag stickat eller virkat i hela mitt liv. Jag stryker det som inte är som jag vill jag. Så ni får hålla till godo med dessa slarv bilder på den. Med hundhår, Disa hår och skräp som jag inte såg vid fotandet. Det är alltså inte ett litet hål på den utan ett skräp. Jag kommer ändå aldrig att vara så noga och blocka den och sedan ta finare bilder ändå.

Den är stickad med ett vanligt ullgarn från min stash, som jag fått av grannfrun under mig när jag fick överta hela hennes garnsamling. Det gick inte ens åt två nystan. 4 mm stickepinnar och improviserad helt och hållet från början till slut. Denna kofta påbörjade jag i somras, juni eller juli och den har visats i glimtar några gånger. Färgen stämmer inte alls, den är väldigt mörk turkos eller mörk petrol beroende på vad man vill kalla den. Superfin färg som jag inte lyckas fånga på bild på vilket sätt och ljus jag än fotar i.

Den är kanske lite lite stor och då stickar jag alltid plagg större än vad som behövs, då jag inte gillar små tajta plagg utan stora och gosiga. Men tog väl till lite mer ändå på denna, plus att den töjer sig vid användning lite. Men nöjd är jag! Den är lite längre sådär, går ner till halva röven på mig och värmer skönt. *ler*

Jag hade en bild i huvudet på hur jag ville att den skulle se ut färdig och jag lyckades få den så med faktiskt. Jag hittade på allt under arbetets gång som med det mesta jag gör. Rätstickade kanter runt om, korta ärmar med resår på kanten och lite v rund aktig i ringningen. Under tiden jag gjorde den visste jag inte hur många knappar jag ville ha på den eller vart, så jag har virkat knappanordningen efteråt.

Innan jag kom på denna sort, virkade jag tre andra. (och gjorde även en sydd sort) När jag sydde fast den tredje var jag så säker på att jag skulle gilla den att jag sydde fast den FÖR bra. Men samma garn såklart. Så när jag skulle klippa bort tråden till slut då jag inte fick upp den - råkade jag klippa ett stort hål i koftan. Det var droppen!! Jag hade redan stickat vänstra armen sju gånger och den högra tre, för tydligen var jag för hjärnbefriad och blind för att kunna SE att jag gjorde fel.....så när jag råkade göra hålet var jag tvungen att omedelbart lämna rummet, annars skulle koftan slutat som sönderklippta små små bitar. Och fick vila nån vecka innan jag tog tag i den igen. Men jag lagade hålet, (syns lite på närbilden till vänster) det syns lite förstås, men det kan jag leva med. Hållbart är jag bra på - fint och osynligt inte så mycket....

Modellen är enkel och det gillar jag. Och den värmer helt lagom med sina korta ärmar. Jätte fin att ha en stretch top under, särskilt brun eller ljusare turkos. Som jag hittils har testat.

Knapparna är från min gamla retro stash och de är av plast. Jag trodde jag ville ha åtta, men vid monteringen märkte jag att jag bara ville ha fem. Så det fick bli så!
Ja, det var allt jag kommer på att berätta om den!
Lev väl!
Disa