lördag 28 januari 2012

Frostigt


Ja, nu har vi vinter här till slut - en riktig sådan. De senaste veckorna har det bara snöat mer och mer och mer. Och graderna sjunker. Överallt ser man barn som leker i de stora snöhögar som traktorförarna skottar upp. På skridskoplanen lyser lampan efter tolv många kvällar. Äntligen är allt som det ska här uppe i norr igen!

En loppis hanns besökas idag med några fynd. Yngsta sonen och jag ska se på film snart och jag ska sticka framför den. När jag äntligen hann fota färdiga projekt vart bilderna kass, så de vägrar jag att visa. Ni får hålla ut lite till med att se dem. Veckan som kommer blir lika tuff den med och tiden kommer vara knapp. Så det kan fortsätta att dröja.....

Tack för alla gulliga kommentarer, de värmer så!! Och ni som inga kommentarer får av mig - DET FUNGERAR INTE för mig att kommentera på era bloggar. Hur många gånger jag än försöker. Fattar inte varför det fungerar på vissa och vissa inte. Hoppas det löser sig framöver.
Nu ska här mysas kvällen lång! (och jag är väääääldigt nyfiken på vem som är min hemlis, maila mig gärna från din anonyma mailadress om du undrar över något!)
Må gott!
Disa

4 kommentarer:

Mmatilda sa...

Vi har också en riktig vinter, så till den grad att man till slut blir trött på att det måste snöa varenda dag! Du fick ju till en fin bild i alla fall, med tallkvisten!
Jag läser lite här och där om problem med att kommentera, men för mig fungerar det, än så länge i alla fall. Har ingen aning varför.

Emilia sa...

Så där mkt snö har inte vi - men det är rejält kallt, brrr!

Maritas Maskor sa...

Vilken fin vinterbild!
Fast, jag är inte riktigt lika mycket snöälskare som du :)
Jag har snöeländet i för färskt minne efter de senaste två åren...
Så mysigt det låter med film och stickkväll!
Kul så länge barnen fortfarande vill umgås med föräldrarna, eller hur?
Själva var vi iväg i går och bowlade. Jättekul det också!
(Fast jag är ganska dålig :) )
Ha det gott!!

Myggan sa...

Här har farbror Frost också slagit till, och det yttepyttelilla snötäcket lyser upp fint.
Det är bara att konstatera att dygnet har för få timmar. Tiden räcker aldrig så långt som man vill.
/Anna